Helsingfors
Denna vecka har gått fort på ett långsamt sätt. Har haft en hel del att göra så jag har hunnit med massor samtidigt som dagarna har gått framåt. Imorgon är det fredag igen och det är skönt.
Mina ben är helt döda efter skidningen igår, tur så hade vi ingen jumppa i skolan idag men imorgon är det ringette igen som gäller. Det var jätte kul förra gången så ser fram emot det imorgon.
Bestämde mig för vara lat idag och gå och käka en hamppare. Detta skedde på järnvägstorgets metro, dels för att jag råkade vara där när jag kände hungern, dels för att jag där hade möjligheten att beundra alla dessa människor som endera passerar förbi påväg någonstans eller de som har bosatt sig där.
Ganska många gånger i veckan passerar jag just detta ställe och jag kan inte sluta lägga märke till dessa olika personer som finns där på samma platser oberoende vilken tid på dygne du går förbi. I varje fall verkar de alltid vara där.
Låt mig presentera: De två (eller flera) mörkhyade kvinnor med sina barn i barnvagnarna. Den gamla gumman med en osynligt reserverad plats vid högra stolpen. Alkisarna som oroligt går omkring, byter lite plats och skriker på varandra. Ungdomarna som som kommer och går men alltid finns det ett gäng som står eller sitter i ett hörn. Och så den tokiga gumman som går och pratar med alla som sätter ner för att ta en paus...
Jag förstår att det finns de som älskar vår huvudstad, där det hela tiden händer något och där det alltid är något öppet oberoende klockan.
Mina ben är helt döda efter skidningen igår, tur så hade vi ingen jumppa i skolan idag men imorgon är det ringette igen som gäller. Det var jätte kul förra gången så ser fram emot det imorgon.
Bestämde mig för vara lat idag och gå och käka en hamppare. Detta skedde på järnvägstorgets metro, dels för att jag råkade vara där när jag kände hungern, dels för att jag där hade möjligheten att beundra alla dessa människor som endera passerar förbi påväg någonstans eller de som har bosatt sig där.
Ganska många gånger i veckan passerar jag just detta ställe och jag kan inte sluta lägga märke till dessa olika personer som finns där på samma platser oberoende vilken tid på dygne du går förbi. I varje fall verkar de alltid vara där.
Låt mig presentera: De två (eller flera) mörkhyade kvinnor med sina barn i barnvagnarna. Den gamla gumman med en osynligt reserverad plats vid högra stolpen. Alkisarna som oroligt går omkring, byter lite plats och skriker på varandra. Ungdomarna som som kommer och går men alltid finns det ett gäng som står eller sitter i ett hörn. Och så den tokiga gumman som går och pratar med alla som sätter ner för att ta en paus...
Jag förstår att det finns de som älskar vår huvudstad, där det hela tiden händer något och där det alltid är något öppet oberoende klockan.
Sedan finns det de som får en inre stress av att se alla människor rusa runt. Känslan av att vara bland så många men ändå så ensam...
Jag beroende på dagen sätta mig i någon av de grupperna... Men ärligt så hör jag nog till den senare.. Som bara önskar att allt skulle stå stilla emellan.
Så imorgon hem till min lilla stad där stressen inte är så påtaglig och där man känner de man möter.
Så imorgon hem till min lilla stad där stressen inte är så påtaglig och där man känner de man möter.
Det är bra att vara borta hemifrån för då uppskattar man de mera:)
Nu är det dags att ta sig i kragen med alla finska uppgifter..suck...
Bye bye <3
Nu är det dags att ta sig i kragen med alla finska uppgifter..suck...
Bye bye <3
Kommentarer
Postat av: Jannica
en uppdatering skulle sitta fint :)
Postat av: Anonym
Ja ja, bara för att ja int har hunnit på några dagar så ska man inte börja gnällla ;)
Trackback
